Sängkantspoesi
Så sitter Han där, så stilla och god
Vid bäddens nystrukna lakan
Han smeker din kind, Han inger nytt mod
Han säger så tyst: "Min är vakan…
Lägg av dig det tunga, och somna med ro.
Jag ger dig en nattens klädnad.
Ett linne av frid, broderat med tro
På en mättad morgonrodnad…"
|