|
Då allt hopp var ute, hoppades Abraham ändå, och trodde... (Rom 4:18)
Visst är det så i våra liv, hoppet finns egentligen inte. Det har tagit slut. Vi har bett och bett, men ingen har skett. Där, mitt i kamp och förtvivlan, och där inget hopp fanns kvar - där hoppades Abraham ändå. På Herren. På Hans löften. Gick ut ur sin själs instängdhet och blickade mot stjärnhimlen. Herre, hjälp mig hoppas när intet hopp finnes.
...vi vet inte vad vi ska göra, vi riktar våra blickar mot dig...(2 krön 20:12)
Ibland vet man inte bara vad man ska göra. Man längtar efter att få del av all den glädje som står beskrivet i Guds Ord, att Han vill och kan ge. Men det börjar alltid med en blickriktning innan man ser en annan vy än den som just är för ögat. Orkar du inget annat, rikta om din blick. Släpp det du just har för ögat. Från omständighet, från det som nu trycker ner. Och titta då inte neråt på fötterna. Rikta blicken på Han som är ljuset. Som är glädjen. Som är läkedomen. Så har Han lovat göra resten. Han tar dig vid handen.
...Guds Ord bär inga bojor...(2 tim 2:9)
Jag är kanske barnslig i min tro... Men om allt annat binder, om omständigheterna är helt omöjliga, om du känner dig aldrig så betryckt, tryck din bibel mot bröstet. Bläddra i Bibeln, och läs Guds Ord. För vet du, Guds Ord bär inga bojor. Det stod ju så... Det för dig ut i frihet. Led inte Guds Ord under din livsväg utan låt Ordet leda dig. Låt inte Gud bara vara följeslagare på din väg, utan låt dig bli ledd av Honom. Han för dig ut, på nya, på djupa vatten.
För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga skall samlas omkring mig, ty du gör väl mot mig. (Ps 142:8)
Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse...(Kol 2:6-7) I Levande Bibeln står det i vers 6, ha ett grundmurat förtroende för Honom vad det än gäller i ert liv... Att ha ett grundmurat förtroende. Där tillåts inga sprickor, inga öppningar för att Herren på något sätt skulle vilja något annat än gott för oss... Sedan kan man ibland undra hur Han tänker efter vägen, man känner inte igen landskapet under vägen, man kanske känner sig lite vilsen. Men ändå, mitt livschaufför vet var Han och jag är på väg. Och jag får glädja mig åt sällskapet. Att färdas med Honom som älskar mig...
Från jordens ände ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar. För mig upp på en klippa som är högre än jag. (Ps 61:3-4)För mig upp på en klippa som är högre än jag... Hur ofta sitter vi inte fast i vårt eget. I vår egen omständighet. I våra egna bekymmer. I vår egen oro och rädsla. Herre, för mig till en klippa som är högre än jag. Till klippan Kristus. Till något stabilare och mer hållbart. Med utsikt över allt gott Du ändå ger mig.
Därefter sade Herren: "Se, här är en plats nära mig intill mig. Ställ dig där på klippan...." 2 mos 33:21
Brödragemenskapens välsignelse. En vallfartssång av David.Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans. Det är som när den dyra oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt. Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg. Ty där ger HERREN befallning om välsignelse, om liv till evig tid. (Ps 133)
I endräktigheten. I enigheten. Där flödar oljan. Oljan symbol för Ande och smörjelse. Så där endräkt, enighet råder flödar Ande och liv, Ande och smörjelse. Och välsignelse. Men varför ska endräkt, enighet spela så stor roll? Synonymt till endräkt är harmoni och samstämmighet. Man är riktad åt samma håll. Man liksom paddlar åt samma håll. Inte i riktning mot varandra. För hur långt kommer man då? Vi läser i 1 kor 3:16 hur paulus planterade, apollos vattnade och Gud gav växten. De gjorde olika saker men tillsammans, för samma sak. Trodde på varandra, uppmuntrade varandra. Älskade varandra. För det är det som är grunden för endräkt. Kärleken. Om endräkt ger välsignelse och smörjelse, är det lätt att tänka vad motsatsen ger. Herre, håll oss nära dig, nära och i Kärleken. Hjälp oss älska varandran och bevara endräkt och enighet. Led oss på rätta vägar. För Ditt namns skull. Amen.
...de var svaga men blev starka... (Hebr 11:34) Fram till vers 34 står det berättats om våra stor troshjältar. Om Mose, Abraham, Noa med flera. Och i slutet står det - de var svaga och blev starka. Jag tror ingen av oss har uppfattat dem som svaga men uppenbarligen var de det. I grundtexten läser vi - de gavs kraft (dynamo) utifrån/genom svaghet (astenia). Precis som man först får ljus/energi från dynamon på cykelljuset när hjulet är i rullning, får vi kraft när vi går. Trots vår svaghet. Du kommer att ges kraft utifrån din svaghet.
|
Bibelord och hälsningar
Blogg
Familj och Vänner
Bilder
Annat
Länkar
![]() |