Vågar, vill och orkar du…
I kamp, i smärta, i allehanda besvär,
Se på din Mästare, av Honom du lär.
I prövning, i frestelse, så outgrundligt svår,
Med löftet som grund du provet består.
Kanhända du formas, ditt kärl skall bli rent,
Hans "varde" i dig blir aldrig för sent.
Det finns en början, det finns ett slut.
Det finns en ingång och en väg ut.
Han är Alfa och Omega, livets början och dess ände.
Det var ju Han som död till liv en gång ju vände.
Samme Herre, samma seger, samma trofasthet idag ännu.
Så frågan är nu bara: "Vågar, vill och orkar du,
En liten bit med Honom vandra,
Oavsett besluten hos alla andra…."
"Jag har beslutat att följa Jesus….Om andra tvekar vill jag dock följa… Jag lämnar världen och följer korset…"
21/5 –07
Vid foten av Ditt kors
Vid foten av Ditt kors mig möt.
Där Du en gång Ditt blod utgöt.
Där alla gränser fick ge vika,
För att Du skulle säga "Jag kan inte svika,
dig människa som jag älskar så,
dig människa som jag längtar att nå,
Vid foten av Mitt kors jag står
Uppstånden, levande och bjuder dig vår…."
19/3 –07
Till Dig står mitt hopp
Fader, Förlossare, Befriare och Vän,
Nu kommer jag till Dig igen, igen
Kommer med mitt allt, mitt inget, mitt liv och min själ
Till Dig står mitt hopp, som kan göra allting väl.
Smörj mitt huvud och rostiga kugghjul,
Använd mig som tempel fast jag mest känns som skjul.
Res mig upp, som ingenting är.
Till Dig står mitt hopp,
Du min Frälsare kär…
5/3 –07
Mitt i snårigheten
Mitt i kampen, striden och svårigheten,
Han en färdväg har, trots snårigheten.
Bortom törnförsedda grenar och kvistar,
Han en trygg och säker genomfartsväg utlistar.
Till dig som vill följa i Hans spår,
Även när du inte själv förmår.
Då fattar Han din lilla hand,
För dig bort från avgrundsdjupens mörka rand
Till ängar med doft av tankevila
Där ingen ulv i fårakläder kan dig riva.
I med och motgång, det lovade Han.
Det var ju för dig Han Golgata segern vann…
15/3 –07
Penseldrag
En mulen grå och mest gråtfylld dag,
Då säger Du: "Se här är Jag".
Du tar Din pensel med färger så många,
Och drar några djupa penseldrag lång.
På mitt eget livs målarduk.
Och så säger du så mjukt:
"Nu har jag fyllt din själ med färg…"
Och borta är omöjligheternas svårbestigna berg…
3/3 –07
En käpp och en stav
En käpp och en stav, det var vad jag fick
När på livsvägen jag började gå
Vid mötet med Honom och Hans kallande blick
Han sa: "Det är något du ska få:
En herdestav av nåd allena,
Den visar uppdragets valör.
En käpp av godhet och ord så lena
Att luta sig mot när du är skör…"
En käpp och stav finnas också för dig,
Ett uppdrag och vila skön.
Det blev så då Han offrade sig,
Och det är Hans djupaste bön:
Att du Hans gåva vill ta emot -
Frälsning, helande, bättring och bot.
Det finns en äng just för dig,
du kan frimodigt säga
"det var allt gjort för mig".
Ps 23
24/4 –07
Han fyller din bägare
Han fyller din bägare och låter den flöda,
Han tänder en eld och låter den glöda
Han låter dig vila vid äng och vid vatten,
Han vakar ständigt om dagen, om natten.
Av omsorg och kärlek om dig Han ju flödar
Och fylla behoven Han om sig mödar
Han är dig, och du är Hans
Han ger ditt liv en helt ny chans
Du är unik.
Du är din Skapare lik.
27/3 –07
Min nåd är allt du behöver
"Min nåd är allt du behöver."
Det var det svar Du gav.
När kampen tagit över.
Och problemen var djupa som hav
Av vänner och saker mitt liv ju var fyllt,
Men ingenting kunde nå in.
Förändra, förvandla och göra nå’t nytt
Men Du sa: "Striden den är min."
"Min nåd är allt du behöver",
Det är det svar Du ger,
Du tittar på mig och strålar,
Och jag mot Dig och ler….
13/3 –07
Jubla högt och sjung till Hans ära
Jubla högt och sjung till Hans ära
Ty kraften i lovsången kommer dig bära
Över svåra gångar och mörka gränder
Ju, ut över jordens alla möjliga länder
Så lyft upp din händer, och se mot himmelens sky
Ditt liv kommer få en allt ljusare vy
För himmelens egen färgstarka båge
Vittnar om löften, starka med råge
Du färgas av hopp när blicken fästs där
Han har dig ju, så oändligt kär
Så jubla och sjung mitt i brustenhet och sorg
Lovsång till Honom kommer bli dig en borg.
23/3 –07
Sängkantspoesi
Så sitter Han där, så stilla och god
Vid bäddens nystrukna lakan
Han smeker din kind, Han inger nytt mod
Han säger så tyst: "Min är vakan…
Lägg av dig det tunga, och somna med ro.
Jag ger dig en nattens klädnad.
Ett linne av frid, broderat med tro
På en mättad morgonrodnad…"
Nära vänskap
I nära vänskap suddas gränserna aldrig ut,
Och självständigheten tar ej heller slut.
I nära vänskap förstärks istället de drag,
Som Herren planterade i dig vid skapelsens dag
I nära vänskap är olikheter aldrig ett hot
För med kärleken som grund tar vänskapen rot
Den ansas under stunder, ibland ganska hårt,
Men även då delas det som är svårt.
Där ryms behov från båda håll,
Oavsett om livet är stämt i dur eller moll.
I nära vänskap suddas gränserna aldrig ut,
Och kärleken tar aldrig någonsin slut….
1 kor 13
25/3 –07
Nattsvart stund, när ljus bryter fram
Min Mästares röst viskar så ömt:
"Var stilla mitt barn, snart gryr dagen.
Jag bär dig i famnen, Jag har inte glömt,
Dina böner jag hör, så vänta mitt svar än.
Men först vill Jag visa allt hopp Jag dig skänkt,
Med stjärnor, som blommor på valvet.
De lyser som vackrast och inger nytt mod
Så var det Jag hade tänkt.
En måne som ler genom nattsvart stund,
När inte ögonen ens kan vila en blund
När ljus bryter mörker i svartaste tid,
Då ville jag säga till all världen vid:
"Se, varde jag sa, över natt, över dag,
och du som är del utav Skaparens jag,
Jag bär dig i famnen, Jag har inte glömt –
dina böner jag hör, så vänta Mitt svar än….
3/3 –07
Sions dotter, lyft din panna
Sions dotter lyft din panna
Himmelriket är dig när
Han som talar, vars ord är sanna
Han som talar, är din "Jag är".
Lite fattigt kan man tycka,
Ingen rikedom i pengar alls
Men himmelens änglar de utsmycka
Den, vars panna, Han befallt –
Med nådegåvor och ädelstenar,
Med brons, koppar, silver och guld
Han sitt "kom" till dig ju menar,
Så säg ditt ja, till Mästaren huld.
Den väg med Honom, den är ganska trång
Men Han kommer till dig, gång på gång.
Lovar dig trohet, trygghet och ro.
Lovar att du med Honom en gång ska få bo.
Så Sions dotter lyft din panna,
Han kommer att bistå med dagligt manna.
Amen.
21/3 –07
Treenigheten
I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn
Där finns en trygg, lugn och säker hamn
Där byggs av Faderns omsorg, en framtidstro.
Där byggs av Sonens trohet en framtidsbro.
Med räcken av tillit och väg utav hopp
Med vy över floden och bergets högsta topp.
Där står jag och skådar,
och mod återvänder,
Och Anden ju bådar -
Han lågan nu tänder.
Så till tjänst och till uppdrag,
Mig Herre nu tag,
Att leva med Dig,
Är det enda för mig.
Fader och Son, och Ande så skön
Djupast i mig finns en innerlig bön.
Lär mig att vandra med Treenigheten
Där finns källan till liv uti evigheten.
Amen.
25/5 –07
Kallelsekampen
Kallelse och kris
Går det alltid hand i hand?
Som något slags bevis
På utkorelsens djupa rand…
Att Du, Gud, svartsjukt vakar
Det visste jag nog redan
Så att jag annat försakar
Sätter allt hopp till Dig sedan
Men var mig nära
I prövningens heta stund
Lär mig kallelsen bära
Vila i löftenas grönskande lund
Låt prövningen aldrig så långt gå
Att Frestaren i mig, otro får så
Beröva mig aldrig min tro, mitt hopp
Fader av liv, hjälp mig fullborda mitt lopp…
Fader, låt denna bägare gå förbi mig.
Men inte som jag vill, utan som Du vill…
Matt 26:39
1/6 –07
Livets Villervalla
Mätt och belåten
På livets villervalla
Bad jag bli förlåten
En gång för alla
Allt försök att finna liv och lycka
burit framgång, andra kunde tycka
Med hus och hem, jobb och vän
Ja vad mer kunde man önska sen
Men längst därinne en kallande röst
Kom mitt barn, vila vid mitt bröst
En röst från Fadern att komma hem
Att bli en del, att bli en lem.
Frälsarfamnen kallar än idag
Kom du älskade,
kom och emottag…
4/6 -07
Obunden och fri
"Obunden och fri" -
Uttryck, så i tiden inne.
För att utan krav få bli
Och utveckla "sitt eget sinne."
Att bli något, att hitta sitt mål
Bli stark, gömma alla svaga hål.
Lockad av den frihet
Som erbjuds från håll och kant
Tror man, man sitt bästa vet
När "allt mitt eget", endast är det som är sant
Men den frihet som lockar i all världen vid
Den kräver igen, binder och tar tid.
Den kräver din förmåga, att du är stark
Att du står på dig, aldrig tappar någon mark…
Frihet under ansvar, en känd devis
Som i världen föder ångest och även kanske kris.
Inte har vi ansvar för andra än oss själva?
Tanken på detta, samvetet omvälva…
I Ordet vi läser om frihet utan gräns
Men där frihet som erbjuds, i mina val också känns.
Att inte leva för egen skull bara,
Nej, låta vetekornet djupt ner i jorden vara…
Frihet genom Jesu dyrköpta blod -
Ja, där finnes näring för ditt mod
Att du genom Han som Är, också blir till.
Och där längtan blir – "inte som jag, utan som Du vill".
Där föds hopp för morgondagen
Där är Du helt fri ifrån lagen.
Ja, så säger Ordet du fått –
Endast i frälsningen finnes friheten blott.
3/6 -07
Gemenskapens lov
I ensamhetens vrå
Står tiden ofta stilla
Man ställer sig på tå
Möblerar fritt, i själens egen villa
Frihet ibland,
Fångenskap för vissa
Är ensamhetens land
Då flersamhet man missa
Men kanske ändå ensamhet,
och flersamhet,
är nära vänner.
Kanske går de hand i hand
och gemenskap,
med varandra känner.
Dock någonstans i Ordet står
Han sände oss i par
Han som vet, hur män’skan mår
Vill slipa oss envar.
I vännens hjärta får själen din
En spegel ganska så klar
Där formas din själ tillsammans med min
I gemenskapen naken och bar
I Herrens familj är du alltid en del
Av ett större sammanhang
Tillsammans vi gör, kroppen hel
Och gemenskap blir en underbar klang
Stämd utav Herrens kärleks ton
Vi bildar en skön harmoni
Där hemlängtans känslor bygger bon,
där var och en står trygg och fri.
5/6 –07
Himmelens port
Himmelens port
Står lite på glänt
Och nyfiket tittar jag in.
För mig det var gjort
Hans namn jag bekänt
Och räddad är själen min.
Min bägare flödar
För Han sig om mödar
Befria mig från slaveri
Nu jubla jag kan
Han segern ju vann
Jag står obunden, glad och fri!
5/6 –07
Ett nytt språk
Ett nytt språk –
Jag håller på att lära mig ett nytt språk.
Glosorna är alldeles för många,
Verben svåra att förstå sig på.
Ibland förstår jag ingenting.
Skulle kunna nöja mig med att kunna några fraser.
Precis så jag klarar mig på restaurang.
Men jag vill bli skicklig,
Kunna använda språket,
Måla bilder, skapa skön harmoni.
Men det tar tid…
Och jag är så trög. Och kanske lite otålig.
Hoppas mina intonationsfel och böjningar år fel håll inte stör för mycket. Rätta mig. Så jag lär mig fortare.
Och det ska nog gå,
Om jag håller i.
Jag vill ju.
Jag håller på att lära mig ett nytt språk –
Det språket är Du.
6/6 -07
- I självfördömmelse -
I självfördömmelsens djupa träsk är markerna ganska sanka Där kämpar man för livet beskt Ansträngningarna, de ter sig ganska kranka....
I självfördömmelsens vilda hav verkar ingen livboj alls finnas man sjunker i livsvågors stormiga krav när man självförtroendet försöker minnas.
I självfördömmelsens oländiga terräng hittar man mest bara vilse och bort Man letar i kompetens kartans hörn och hägn och allt mer olidlig känns livssträckan kort.
Men det räcks en hand till dig på botten. Där du snart inte längre kan andas. Där du tänkt - detta är nog lotten. Besvikelser och förhoppningar blandas.
Men handen som räcks dig har ett helt annat mål att ur träsk och dy dig locka att ta dig ur fördömmelsens hål och glädjens blombukett till dig plocka
Men tro inte, det går bara lätt det blir ju lätt liksom baksug när benen ska upp ur träsk och till slätt för träskets herre är bakslug
Men håll bara ut, möt din hand emot Hans Se bort från mörker och död. Låt Hans bild av dig, ge livet ny chans ?Kom upp nu min sköna? Han just bjöd.
men fastän jag är fri och förlåten, kommer Frestaren till mig ibland. Han försöker mig binda i gårdagens skuld, men då hörs Jesu ord, Du är fri -
Stormar orkaner, ja vindens häftiga kast Fader, du kan stilla allt. Du hissar ditt segel i kärlekens höga mast Säger till vinden, Jag dig har befallt: ?Att lyssna, att lyda, att lägga dig ner.? Och vinden den lydde, och det med besked
Fader, du kan stilla allt.
Du kommer med molnen, så står i Guds Ord * Du kommer och inger hopp, och nytt mod. Du kommer på vågen, med böljan den blå. Du kommer så stilla för att frid i mig så.
Fader, du kan stilla allt.
Du värmer det frusna Det döda får liv Du vänder det mörka Till ljus och till frid Du skapar ur intet En värld full av färg Du formar och förnyar Från dal och till berg
Du stillar all oro uti mitt bröst Det enda som hörs, är till slut Din röst
*upp 1:7
Obunden och fri
Obunden och fri - Uttryck, så i tiden inne. För att utan krav få bli Och utveckla ?sitt eget sinne.?
Att bli något, att hitta sitt mål Bli stark, gömma alla svaga hål.
Lockad av den frihet Som erbjuds från håll och kant Tror man, man sitt bästa vet När ?allt mitt eget?, endast är det som är sant
Men den frihet som lockar i all världen vid Den kräver igen, binder och tar tid. Den kräver din förmåga, att du är stark Att du står på dig, aldrig tappar någon mark?
Frihet under ansvar, en känd devis Som i världen föder ångest och även kanske kris. Inte har vi ansvar för andra än oss själva? Tanken på detta, samvetet omvälva?
I Ordet vi läser om frihet utan gräns Men där frihet som erbjuds, i mina val också känns. Att inte leva för egen skull bara, Nej, låta vetekornet djupt ner i jorden vara?
Frihet genom Jesu dyrköpta blod - Ja, där finnes näring för ditt mod Att du genom Han som Är, också blir till. Och där längtan blir ? ?inte som jag, utan som Du vill?.
Där föds hopp för morgondagen Där är Du helt fri ifrån lagen. Ja, så säger Ordet du fått ? Endast i frälsningen finnes friheten blott.
3/6 -07
Himmelens port
Himmelens port Står lite på glänt Och nyfiket tittar jag in.
För mig det var gjort Hans namn jag bekänt Och räddad är själen min.
Min bägare flödar För Han sig om mödar Befria mig från slaveri
Nu jubla jag kan Han segern ju vann Jag står obunden, glad och fri!
5/6 -07
Jag visste inte om vad, När jag bad att få tjäna Dig. Att få stå ytterst i den rad, Där man förnekar sitt jag, sitt sig.
Jag visste inte vad som komma skulle, När jag böjde mina knän vid Golgata kulle, När jag bad få ge Dig mitt allt, Och göra det Du mig befallt.
Att älska Dig över gränser som finns, Att lära sig förlåta trots att man minns, Att bli allt mer, Dig min Mästare, lik, Och på en evighet bli förtrodd och rik
Men Du, min Jesus, Du visste om vad, När jag bad att få tjäna Dig. Du visste att vinden i yttersta rad, Viner, stormar ibland piskar mig.
Men Du vet lika säkert att segern är vunnen, Att makten är klar uti Din hand. Att din kärlekslåga ej är utbrunnen Och Du står vid min sida tills yttersta rand.
Allt har Du gjort. Allt kan Du göra. - låt mig hos Dig, alltid tillhöra
5 jan -08
|